Enligt en ny amerikansk studie som SVT rapporterar om spelar hur vi berömmer våra barn roll för hur våra barn senare i livet upplever att de kan förändras eller om barnen upplever sig statiska. Givetvis syns en könsskillnad i detta där förändringsbenägna barn som blivit berömda för vad de gjort, inte för sina kompetenser, är pojkar och barn som upplever som statiska är flickor.
I denna en amerikansk studie har de undersökt hur formuleringarna “you worked hard” med “you’re so smart” som på svenska översatts till ”vad duktig du är” och ”vad bra du jobbat” påverkar hur barnen upplever att de senare i livet är föränderliga, kan bli bättre. Att direkt föra över den amerikanska studien till en svensk kontext ser jag som besvärligt. Dels på grund av språkskillnaden som syns i översättningarna av citaten ovan (SVTs översättning). Duktig betyder enligt SAOL bl a bra och dessutom skicklig och kompetent. Att göra kopplingen till den allmänt vedertagna uppfattningen om vad som är en duktig flicka (ett överpresterande ångestlok) blir också komplicerat då det snarare är den nya bilden av den duktiga flickan (en kompetent och skicklig person som älskar att prestera men som hålls tillbaka pga dammiga ja könsstrukturer och system i samhället) som studien visar på.
Och enligt detta så hamnar vi återigen i den söndertrampade och felaktiga uppfattnigen att det är något dåligt att vara duktig och flicka. Det som är intressant med studien är att det, återigen, bevisats att vi berömmer olika pga kön. Det är inte användandet av ordet duktig eller inte per se som är det avgörande för att skapa ett negativt eller positivt förhållningssätt till prestation. Jag vill också veta hur föräldrarna uttalat berömmet. Jag tror nämligen att vi snarare påverkar våra barn indirekt än direkt. Det är hur vi säger saker snarare än vad som lämnar spår. Känslan som stannar kvar och den generella oförmågan att ta tid till att reflektera med sina barn över vad det är som händer. Att vi nöjer oss med att säga ”vad duktig du är” eller ”vad bra du gjorde det där” är det egentliga problemet.
Mvh Sanna Lilie